Alex vs. Josefsson

Alex Schulman var med i programmet Debatt igår. Nätmobbing var ett av ämnena i gårdagens program och Alex var inbjuden som någonslags expert inom ämnet. Han hade själv gått ut i sin blogg och noga klargjort hur stenhårt slaktad han skulle bli. Det blev han inte, han skötte sig riktigt bra. Hade bra argument till varför han höll på som han gjorde och hade stort stöd på SVTs nätforum. Inte ens Janne Josefsson var särskilt intresserad av att motargumentera. Istället stod denna uppgift till, numera i mitt tycke två jubelåsnor, Björn Ranelid och Täppas Vogelberg. Dessa två skulle bestämt hävda sin rätt att Alexander Schulman var en idiot, en mycket barnslig sådan som höll på som han gjorde. Samtidigt pläderade de om ”riktig” humor. Charlie Chaplin, Shakespeare och John Cleese och andra genier som förgyllt humorn på sin tid, och i viss mån även nu.

Det var en person som hade ett bra uttalande på gång men blev avbruten (förmodligen av mossgubbarna Täppas/Ranelid). Jag tror han var tänkt att säga något i stil med att Alex avsikt med sin humorsajt inte var att komma upp i samma nivå som tidigare nämnda genier utan ge ut sin egen humor. En annan sa att Schulmans humor låg naturligt i den generation vi lever i. En blandning av dessa två uttalanden är ju verkligen beviset på att Alex humor är något egen, men att han ändå bör kunna ge uttryck för den. Tydligen svårt för firma Ranelid/Täppas att fatt, dom fortsatte nämligen att plädera samma visa som förut, och jag måste säga att jag blev riktigt jävla trött på dem. Uråldriga jävla stofiler. Gå hem och kolla på Chaplin och någon Shakespearepjäs då. Alex humor finns på nätet och ytterst frivillig att söka upp och bevittna.

Björn Ranelid förresten, han om någon visade väl var mobbing var igår. En kille hade lite svårt med att vara vältalig, det gick lite långsamt, men han fick ändå ut sitt budskap. Då kommer Ranelid in som någonslags övermänniska och börjar såhär dryyygt visa sin överlägsenhet när han motargumenterar denne. ”Förstår du inte?” ”Ska jag ta det på rikssvenska?” ”Vilket språk vill du ha det på? Jag kan ta det på 8 olika språk”. Allt detta med ett obehagligt ”jag-är-jävligt-mycket-bättre-än-de-andra-i-rummet”-flin

Tvångsavrättning kanske inte är så dumt i vissa fall.

/PF